Det var säkert med viss förvåning som folket i Mölnbacka i Värmland upptäckte de nya innevånarna. Stora, skygga fåglar hade nämligen sedan en tid tillbaka observerats i de värmländska skogarna. Var det strutsar? Emuer?
Nej, det var inget av dem. I oktober fick mysteriet sin förklaring när ägaren till fåglarna förklarade att de var hennes och att de varit på rymmen sedan april. Och – det var nanduer.
Nandun kommer ursprungligen från Sydamerika. Hos nanduerna är det pappan som tar hand om både ruvandet av äggen och uppfostrandet av småttingarna.
Fåglarna lever i flockar där hanen gräver en grop åt honorna för dem att lägga sina ägg i. Det kan bli upp till 60 ägg i en grop.
När äggen är lagda så sätter hanen genast i gång med att ruva. Skulle det komma en eftersläntrande hona så får hon snällt värpa sitt ägg utanför gropen, för den blivande pappan flyttar minsann inte på sig.
Hanen rullar sedan försiktigt in ägget bland de andra i gropen.
När äggen kläcks tar pappan hand om dem helt och hållet själv, ser till att de får mat och skyddar dem mycket noga mot alla potentiella hot och inkräktare.
Nej, klumpig kanske den inte är i ordets rätta bemärkelse, men den heter i alla fall klumpfisk. Förmodligen för att den ser ut som en klump.
Det var på Sibirenstranden i Ängelholm som Eva Carlsson Toft hittade fisken tillsammans med sina två hundar. Vid efterforskningar så kom det fram att fisken med det udda utseendet var en klumpfisk.
Klumpfisken är inte en jättevanlig men heller inte helt ovanlig besökare i de svenska vattnen. Den har länge kommit som en tillfällig gäst från sydligare vatten, då den lätt förs iväg av havsströmmar.
Fisken kan bli upp till fyra meter lång och väga över 2000 kilo. Men det största exemplaret som återfunnits i Sverige fastnade i en trål och vägde 478 kilo.
Klumpfisken ligger ofta på sidan vid havsytan när det är lugnt väder med fenorna viftande och kallas därför också ibland för solfisk. När den halas upp ur vattnet ger den ifrån sig ett grymtande ljud.
Larmcentralen i Worcestershire I England tog emot ett telefonsamtal som fick polisen att reagera. Samtalet bestod av dämpade röster och en man som skrek: ”Kom ut, annars…Jag varnar dig!”
Detta följdes av gnällande och så dog linjen.
Polisen befarade det värsta, men när de ringde upp svarade en mycket ursäktande kvinna. Hon berättade att allt var som det skulle och att det som hänt var följande:
Hon och makens 14 månader gamla golden retriever Bailey hade nämligen fått tag i den bärbara telefonen och sprungit ut i trädgården. Där hade han funnit en undanskymd plats bakom ett skjul och börjat tugga på telefonen av hjärtats lust.
Medan han gjorde detta och i samma stund som husse ropade åt honom att komma fram lyckades Bailey ringa 999, vilket alltså är numret till larmcentralen.
Paret har bett om ursäkt över det inträffade. Om huruvida detta också gäller hunden Bailey förtäljer inte historien. Men kanske sprang han iväg med svansen mellan benen när han insåg sitt misstag. Vilket hundliv!
Normalt sett så är en ko dräktig i nio månader innan hon föder sin kalv. Men en ko på Tom Larsens gård utanför Sjöbo i Skåne har visat att naturen ibland spelar oss ett spratt.
Denna ko med kalv har inget med historien att göra
Den första februari i år kalvade kon enligt planerna, inget konstigt med det.
Men det som är udda med berättelsen är att bara tre och en halv månad senare, tittade det fram ännu en kalv från samma ko!
Att fylla 21 år är en riktig bedrift, i alla fall om man råkar vara hund. Taxen Chanel är världens äldsta nu levande hund med sina 147 hundår och firades i veckan med ett certifikat från Guiness Rekordbok och ett kanske välbehövligt besök på hundhotell och spa.
Enligt ägaren Denice Shaughnessy har taxen ledproblem, blir fort trött och bär solglasögon i solen p g a starr och en slags byxor för att skydda den godartade tumören på bakbenet.
Även om Chanel kunde springa långa sträckor som ung, spenderar hon numera det mesta av sin tid hemma i lugn och ro.
Jag tar god hand om henne helt enkelt och behandlar henne som en person, säger ägaren.
Taxen Chanel övertog platsen som världens äldsta hund när den 28-årige Butch dog 2003.
Myror är fascinerande, sociala och flitiga små kryp. De upptäckte detta med jordbruk långt innan människan. Dessa små bönder har odlat svamp i ungefär 80 miljoner år och är beroende av svampen för näring.
Men det finns en sorts myra som är bättre på detta med jordbruk än andra. Forskare under ledning av Anna Himler, biolog från Arizona University, upptäckte att den amazoniska myr-arten med det latinska namnet Mycocepurus smithii, producerade en större skörd än någon annan art av myror.
Två myror som har sex - inget för den amazoniska myran
Detta väckte ett intresse hos forskarna, men när de tittade närmare upptäckte de något ännu mer fascinerande och sensationellt – alla myror var honor. Några hanar gick inte att hitta.
Så hur fortplantade sig dessa myror, utan hanar? Fortsätt läsa ur ‘Myrorna som klonar sig själva’
Vi har verkligen inte sett allt och vi vet sannerligen inte allt om våra vänner delfinerna. Och förmodligen kommer de att fortsätta överraska oss även i fortsättningen.
Se bara på den här fantastiska videon från Sea World i Orlando, Florida, där delfinerna visar upp en alldeles enastående förmåga att medvetet kunna skapa fascinerande konst under vattnet!
De verkar ha riktigt kul också och kanske är det själva anledningen till att de gör det. En nog så god anledning i sådana fall!
Ponnyn Mayflower i närheten av Southampton, England, väcker viss uppmärksamhet; hon ser nämligen ut att ha fastnat med alla fyra benen i lera. Den lokala brandkåren har fått fyra telefonsamtal den senaste veckan från oroliga förbipasserande, som varit övertygande om detta faktum. Anton Phillips heter en av de tretton brandmännen som skulle undsätta ponnyn. Han berättar att det på ett par hundra meters avstånd verkligen såg ut som att ponnyn fastnat i lera. Men när de kom fram kunde de se att så inte var fallet. I själv verket var det så att ponnyn Mayflower har ovanligt korta ben!
Ägaren, Sandra Whitcher, säger att folk hela tiden ringer henne och säger att Mayflower fastnat i leran:
”Vi kanske måste sätta upp en skylt så att passerande förstår att hon inte sitter fast.”
Ja, du läste rätt. Det finns en flasknosdelfin som är helt rosa och som väcker sådan uppmärksamhet att naturvårdare uppmanar turister att lämna den ifred. Egentligen är den en albino, d v s den har ett medfött genetisk drag som gör att den ser rosa ut. Den ovanliga delfinen upptäcktes första gången i Lake Calcasieu, norr om Mexikanska Golfen i sydvästra USA, där den simmade tillsammans med fyra andra delfiner.
Eric Rue, som fått syn på djuret mellan 40 och 50 gånger sedan första mötet med den, har tagit bilder av delfinen och berättar att den är alldeles chockrosa över hela kroppen och ser ut som den just kommit upp ur ett färgbad.
Regina Asmutis-Silva, senior biolog hos Whale and Dolphin Society, säger att hon aldrig har sett en delfin färgad på detta sätt under hela sin karriär. Fortsätt läsa ur ‘Pinky – den chockrosa delfinen’
Nu har man tröttnat i tyska Volkach. Nu får det vara nog med hundbajs överallt i staden anser man och tänker sätta hårt mot hårt för att få stopp på nedskitandet.
Vad man vill göra? Jo, helt enkelt samla in DNA-prover från stadens alla 420 registrerade hundar och samla i en databank. Sedan vill man anställa någon som har som uppgift att plocka upp hundbajs i staden och jämföra det med databanken för att kunna få fatt på den skyldige. Snacka om skitjobb.
Det finns dock flera problem med förslaget. Först kostnaden och sedan det faktum att DNA-insamlandet måste ske på frivillig basis enligt lag.
Dessutom det som professor Christoph Meissner säger; nämligen att det finns en möjlighet att hundar av samma ras kan bära på samma DNA-profil. Vilket förstås kan leda till att någon annan än den skyldige får bära hundhuvudet. Fortsätt läsa ur ‘En riktig skitnyhet för hundägare’
Senaste kommentarer