Den finns i nio nyupptäckta varianter av utseende. Det som är gemensamt, oavsett om den är röd, lila eller fläckig, är att den är en fisk och att den har händer.
Ja, du läste rätt. Det finns fiskar med händer. De kallas, ganska naturligt, för ”handfish” och nu skriver National Geographic om de nio nya arter av handfisk som är namngivna och identifierade.
Hon-Topi antilopen är brunstig en gång per år. Under denna dag kommer de ha sex med ca 4 olika hannar, 11 gånger vardera.
Det är kanske inte att undra på att Han-antilopen har utvecklat en något annorlunda taktik för att behålla honorna i sitt revir.
Då honorna ser ut att lämna reviret så beteer sig hannen som om en fara hotar. Han börjar frusta och står med blicken rakt i fjärran och verkar speja efter en fara. Honan stannar då ofta upp och hanen får lite mer värdefull tid att spendera med honan.
Upptäckten gjordes av ett forskarlag från Universitetet i Liverpool som varit i naturreservatet i Masai Mara National Reserve i Kenya.
Det var säkert med viss förvåning som folket i Mölnbacka i Värmland upptäckte de nya innevånarna. Stora, skygga fåglar hade nämligen sedan en tid tillbaka observerats i de värmländska skogarna. Var det strutsar? Emuer?
Nej, det var inget av dem. I oktober fick mysteriet sin förklaring när ägaren till fåglarna förklarade att de var hennes och att de varit på rymmen sedan april. Och – det var nanduer.
Nandun kommer ursprungligen från Sydamerika. Hos nanduerna är det pappan som tar hand om både ruvandet av äggen och uppfostrandet av småttingarna.
Fåglarna lever i flockar där hanen gräver en grop åt honorna för dem att lägga sina ägg i. Det kan bli upp till 60 ägg i en grop.
När äggen är lagda så sätter hanen genast i gång med att ruva. Skulle det komma en eftersläntrande hona så får hon snällt värpa sitt ägg utanför gropen, för den blivande pappan flyttar minsann inte på sig.
Hanen rullar sedan försiktigt in ägget bland de andra i gropen.
När äggen kläcks tar pappan hand om dem helt och hållet själv, ser till att de får mat och skyddar dem mycket noga mot alla potentiella hot och inkräktare.
Lotusblomman är en vattenlevande växt, med rötterna i dyn och kronbladen som sträcker sig mot skyn. Den är till utseendet lik näckrosväxter men är inte släkt med dessa.
Lotusen finns i två arter och växer i Nordamerika, Asien och norra Australien. Den är en symbol för andlig utveckling inom vissa traditioner och är Indiens nationalblomma.
Huskatter använder ett speciellt sorts spinnande läte för att få mat av matte eller husse. Det är i alla fall vad Karen McComb säger, specialist på kommunikation hos däggdjur vid Sussex Universitet i Storbritannien.
Hon har upptäckt att när vissa katter är hungriga så blandar de sitt vanliga spinnande med ett gnällande ljud som i frekvens liknar ljudet hos ett spädbarn i nöd.
Man lät femtio personer lyssna på inspelade ljud av katter med vanligt spinnande och med detta gnäll-spinnande och de flesta ansåg att det sistnämnda ljudet lät brådskande och inte särskilt behagligt. Kanske är det lättare för katten att få sin vilja igenom med detta blandade ljud.
För övrigt så är det lite av ett under att katter överhuvudtaget kan åstadkomma lågfrekventa ljud som spinnandet är, enligt McComb. Deras stämband är helt enkelt för små. Så hur gör de?
Jo, de kan vibrera musklerna som sitter under stämbanden och när de gör det mycket sakta, så uppstår det spinnande ljudet. Detta gör att de inre delarna av stämbanden är fria att samtidigt göra andra ljud. Som t ex det gnällande ljudet i hög tonart.
Albatrossen är fågeln med det största vingspannet av alla – upp till 3,4 meter. Det är en havsfågel som delas in i upp till ett dussin olika arter, där vandringsalbatrossen är den största. Albatrossen använder sina magnifika vingar till att glidflyga och kan låta havsvindarna bära dem i flera timmar utan att vila eller ens flaxa med vingarna.
De flyter också på vattenytan, även om detta innebär att de är utsatta för de rovdjur som lever i vattnet. Fortsätt läsa ur ‘Albatrossen – en majestätisk havsfågel’
Nu är det snart Valborgsmässoafton då vi tänder eldar lite varstans i landet, enligt gammal tradition.
Vi på VildDjur.se vill uppmana alla att tänka efter före ni tänder på bålet!
I högarna med ris som kanske legat samlade ett tag, bygger gärna djur som igelkotten bo. Även fåglar kan trivas i risen och skapa sina nästen inuti.
Var därför uppmärksam på detta; antingen kan ni flytta högen med ris innan ni tänder den eller lägga upp den samma dag den ska tändas. På så sätt kan smådjuren skonas.
Enkla och användbara tips och råd som vi tar till oss från Naturskyddsföreningen, som för övrigt också säger att man ska tänka på att igelkotten är fridlyst sedan 1972. Detta betyder bland annat att man inte får flytta på den, om man stöter på någon.
Ett tecken som visar att våren är här måste väl vara citronfjärilen. Den övervintrar som fullbildad fjäril och vaknar till när vårsolen börjar värma upp marken. Då ger sig fjärilarna ut i sökande efter mat, som består av nektar och pollen. Till en början livnär sig citronfjärilen på nektar från tussilago och olika viden. Men deras favoriter är röda och blå blommor, som de gärna väljer ut när det senare finns fler blomsorter att välja bland i naturen. Fortsätt läsa ur ‘Citronfjärilen – ett riktigt vårtecken’
Att rengöra tänderna är något vi får lära oss vikten av redan som barn. Men det är inte bara ungar av människoart som blir lärda detta, utan även ungar av andra arter.
En grupp makaker som bor i närheten av ett buddhisttempel i Thailand har avslöjat att de använder olika redskap för att rengöra tänderna; som kvistar eller fiber från kokosnöt. Men dessa primater upptäckte något som var ännu bättre som tandtråd; nämligen hårstrån från människor.
Makakerna vid templet är kända för att rycka loss hårstrån från besökare, något som inte verkar frambringa några större protester. Kanske beroende på det faktum att makakerna anses vara gudomliga tjänare. Fortsätt läsa ur ‘Inte bara människor använder tandtråd’
Leopardsnigeln är, likt andra sniglar, tvåkönade. Men föga hjälper det när de ska para sig, då de ändå måste hitta en annan snigel att utbyta spermier med. Vad de gör är att de lämnar efter sig ett spår av slem, som de brukar. Men nu har detta slem en speciell doft som talar om att snigeln är redo för parning. Sedan är det bara att invänta en kandidat.
En annan snigel hakar på inviten genom att bita den första lite lätt, sedan är leken i full gång. Och detta är då det vackraste och mest fascinerande jag har sett vad gäller parning. Kolla in klippet och bedöm själv!
Ja, du läste rätt. Det finns fiskar med händer. De kallas, ganska naturligt, för ”handfish” och nu skriver
_2.jpg "citronfjaril")
Senaste kommentarer