Det kom ett förslag igår om att införa licensjakt på varg i Sverige, något som Svenska Jägareförbundet välkomnar. Ändå säger miljöminister Andreas Carlgren att förslaget inte alls är ett tillmötesgående av de med jägarintressen. Jaså inte?
Förslaget är grundat på följande antaganden, om jag förstått det rätt:
1. Vargstammen är full av inavel med genetiska sjukdomar som följd och om man inte inför licensjakt så kommer vargstammen växa okontrollerat.
2. Förslaget ska leda till en genetiskt friskare vargstam på lång sikt.
3. Vargstammen bör kontrolleras och hållas på den nivå som den är nu, fast man kan tänka sig att utöka med ett tiotal vargar, så antalet vargar i landet skulle uppgå till 210 stycken individer.
Titta noga på dessa antaganden. Man kan lätt få för sig att vi har ett överflöd av vargar i landet, när de i själva verket är ynka 200 stycken. 200 stycken!
Sveriges vargstam är alltså mycket liten och dessutom sårbar och isolerad, inget som precis är några bra grunder för att införa licensjakt.
Jag slutar nog aldrig häpna över människans arrogans. Det finns ett narcissistiskt behov av att kontrollera allt och det mesta, för människan tror att hon har full rätt till det och dessutom är tvungen till det. För vad händer om vi inte har stenkoll på vargarna, då kommer ju stammen växa okontrollerat. Var det inte så? Men är det verkligen sant?
Eftersom vargen är ett rovdjur som gör det rovdjur gör, så måste det hållas under lupp annars går det illa. För vem? Vem är egentligen i fokus i förslaget? Vargen eller de med intressen för att vargen hålls på mattan, då den ses som ett hot?
I förslaget ingår dessutom att även lodjuren ligger illa till. Regeringen vill minska stammen till högst 1250 djur, mot dagens ungefär 1500 individer. Man häpnar.
Det finns ingen vetenskaplig grund för förslaget om att införa licensjakt på varg, dessutom så strider det troligtvis mot internationella åtaganden som Sverige förbundit sig att följa, enligt WWF.
Där säger man också att det inte finns någon väl underbyggd och långsiktig förvaltningsplan, något som måste finnas om man ska ens överväga att införa licensjakt på varg.
Så här säger miljöminister Andreas Carlgren om vargens betydelse:
”Vargen har också en viktig ekologisk roll. Det tar vi hänsyn till. Men hur många vargar vi ska ha i landet på sikt får kommande utredningar ta ställning till.”
Ska blir intressant att se om Carlgren verkligen menar att vargen är viktig eller inte. Och så fortsätter människans utredningar för att se hur mycket och på vilka sätt vi ska fortsätta att lägga oss i och ingripa i den vilda naturen…
Urvargen är rädd för människor och håller sig undan långt ifrån bebyggelse. Uppblandningar och inavel som skapar problem för vargar kan bli riktigt besvärliga för dem, är det rätt? Nu pratas det om att skabbräven inte bör skjutas för då smittar det till vargen, hmmm …. stackars rävar!
Javisst, vargen är egentligen ett skyggt djur som gärna håller sig undan människan.
Ja, vad är egentligen rätt och fel? Ur vilket perspektiv bedömer man något sånt? Och kan man lösa något man ser som ett problem, utifrån samma tankesätt som skapade problemet till att börja med? Nej, man måste förstås tänka annorlunda om man vill skapa positiv förändring. Vidga vyerna lite kanske…