Läser i Skånskan hur räddningstjänsten med hjälp av manskraft fick upp en ko som hamnat i gyttja. Kon var medtagen men mådde bra och var ganska hungrig.
När jag var liten så kom ibland pappa hem och berättade historier om vad han hade varit med om. Han räddade också kor ibland. Han var också brandman. Trevliga ko-minnen. 
Stackars kossa. Tur de fick upp henne.
Ko-minnen kan vara trevliga, om man inte har koskräck. (F’låt, den var dålig..)