Varför skjuts lodjur i Sverige? Snart kommer Naturvårdsverkets beslut om årets jakt på lodjur. Den bör ställas in!

Idag finns knappt 1.250 lodjur i landet. Riksdagen fastställde 2001 en minimi nivå på 300 årliga föryngringar. Den nivån har underskridits i flera år.

I de föreskrifter om licensjakt efter lo som Naturvårdsverket antog i dec. i fjol, tillåts licensjakt mitt under brunsten. Även fällor som är gillrade dygnet runt tillåts.

Att hålla nere lodjursstammen tycks så viktigt att normal jaktetik åsidosätts!

I Syd sverige fredades lodjuren för 25 år sedan – de har ännu inte återhämtat sig…

Förslaget är grundat på följande antaganden, om jag förstått det rätt:

1. Vargstammen är full av inavel med genetiska sjukdomar som följd och om man inte inför licensjakt så kommer vargstammen växa okontrollerat.

2. Förslaget ska leda till en genetiskt friskare vargstam på lång sikt.

3. Vargstammen bör kontrolleras och hållas på den nivå som den är nu, fast man kan tänka sig att utöka med ett tiotal vargar, så antalet vargar i landet skulle uppgå till 210 stycken individer.

Titta noga på dessa antaganden. Man kan lätt få för sig att vi har ett överflöd av vargar i landet, när de i själva verket är ynka 200 stycken. 200 stycken!
Sveriges vargstam är alltså mycket liten och dessutom sårbar och isolerad, inget som precis är några bra grunder för att införa licensjakt.

Jag slutar nog aldrig häpna över människans arrogans. Det finns ett narcissistiskt behov av att kontrollera allt och det mesta, för människan tror att hon har full rätt till det och dessutom är tvungen till det. För vad händer om vi inte har stenkoll på vargarna, då kommer ju stammen växa okontrollerat. Var det inte så? Men är det verkligen sant?

Eftersom vargen är ett rovdjur som gör det rovdjur gör, så måste det hållas under lupp annars går det illa. För vem? Vem är egentligen i fokus i förslaget? Vargen eller de med intressen för att vargen hålls på mattan, då den ses som ett hot?

I förslaget ingår dessutom att även lodjuren ligger illa till. Regeringen vill minska stammen till högst 1250 djur, mot dagens ungefär 1500 individer. Man häpnar.

Det finns ingen vetenskaplig grund för förslaget om att införa licensjakt på varg, dessutom så strider det troligtvis mot internationella åtaganden som Sverige förbundit sig att följa, enligt WWF.

Där säger man också att det inte finns någon väl underbyggd och långsiktig förvaltningsplan, något som måste finnas om man ska ens överväga att införa licensjakt på varg.

Så här säger miljöminister Andreas Carlgren om vargens betydelse:

”Vargen har också en viktig ekologisk roll. Det tar vi hänsyn till. Men hur många vargar vi ska ha i landet på sikt får kommande utredningar ta ställning till.”

Ska blir intressant att se om Carlgren verkligen menar att vargen är viktig eller inte. Och så fortsätter människans utredningar för att se hur mycket och på vilka sätt vi ska fortsätta att lägga oss i och ingripa i den vilda naturen…

Källor: DN, WWF

Tio-femton djur beräknas finnas i länet och man har kunnat bekräfta två föryngringar. Lodjurshonan Emma, som försetts med radiosändare, fick tre ungar förra året.
Och sommaren i fjol var historisk, eftersom det var första gången någonsin som man vägde och mätte nyfödda lodjursungar söder om Öst- och Västgötaslätterna. Nu har dessutom ytterligare en föryngring kunnat registrerats; det är en hona som fött minst en unge.

Lodjurshonor drar till sig hanar och då speciellt under tiden för brunst, som är i mars. Smålle kallas en hane som förra året förseddes med sändare i Jönköpings Län och som efter några tillfälliga besök i Kalmar Län nu fortfarande befinner sig där.

Källa och mer läsning: Barometern-OT

Lodjuret är näst efter björnen vårt vanligaste stora rovdjur på fyra ben. Det beräknas finnas minst 1200 individer i vårt land och de förekommer från Norrbotten ner till Småland. Och nu alltså också i Skåne.
Även om det finns 1200 lodjur, så är det få som sett något i vilt tillstånd. Detta beror på att lodjur är diskreta och väl kamouflerade, de vistas helst i skogen och är mest aktiva om natten.
Ofta felbestäms spår av lodjur som vargspår. Ett sätt att se att det är spår av lo är att ett sådant är runt i formen, till skillnad från hunddjurs, som är mer ovala. Man kan också se att tårna sitter också olika långt fram i ett tydligt spår av lo. Ett lodjursspår är 7-10 centimeter och framtassen är något större än baktassen.

Källor till nyheten: Sydnytt, Sydsvenskan
Länk om spårning av lodjur: Hd.se
Mer att läsa om lodjur: Rovdjurscentret De 5 Stora