Dödens Dal, på engelska Death Valley. Namnet intresserar, det drog min uppmärksamhet till sig och jag blev nyfiken. Vad är detta för plats och varför kallas den så? Är det verkligen helt dött där?
Death Valley Nationalpark som ligger i Kalifornien och Nevada är den varmaste, torraste och lägsta belägna platsen i Nordamerika.
Här råder obarmhärtig hetta under fem av årets månader, de övriga sju lättar värmen endast något.
De majestätiska bergen som omringar dalen släpper sällan förbi något regn.
Det regn som faktiskt ändå faller kommer i genomsnitt inte ens upp till blygsamma fem cm per år, men det bringar ändå vildblommorna liv.
Vildblommorna som skapar en levande och utspridd oas i Death Valley.
Det som förvånade mig lite var att det trots allt finns över 1000 olika sorters växter i parken, varav 23 arter endast finns i Death Valley efter vad man känner till.
De som växer på botten av dalen har anpassat sig till ett ökenliv.
Hos en del växter går rötterna så långt ner så skulle man jämföra dem med längden hos en vuxen människa, skulle de vara tio gånger längre.
Andra växter har rötter som ligger strax under markytan, men som sträcker sig ut i alla riktningar. Återigen andra har blad som avdunstar väldigt lite vatten, så att växten kan behålla dyrbarheten som ger dem liv.
Även djuren som lever här i Dödens Dal har lyckats anpassa sig till ett liv och leverne i den heta öknen. De flesta djur som finns här är därför nattliga varelser.
På natten kan man också se något som verkar självklart men som inte är det på alla platser, särskilt inte i upplysta städer; natthimlen med alla dess oräkneliga stjärnor och andra himlakroppar.
Jag såg på ett naturprogram om hur parkarbetarna försöker värna om att Death Valley förblir en plats opåverkad av vårt moderna behov av i stort sett ständig artificiell belysning och aktivitet.
I Death Valley är det natt när det ska vara natt, för där får naturen råda.
Och det verkar ju vara allt annat än en död plats…
Källa och mer läsning: DeathValley.com

0 Svar till “Dödens Dal – inte en så död plats trots allt”